Montering av ”Den Andre” Skulptur av Lone Larsen. 10 oktober 2011.

SAXAT FRÅN: Region Skåne

ERINRINGAR

Det är viktigt för mitt arbete som konstnär att få möjligheter till ostörda perioder av fördjupning i tankar och idéer. Stipendiet har bidragit till en respit att i lugn och ro göra detta, utan att behöva generera inkomster till det dagliga. Det betydde att jag under några månader fick en stabil plattfrom och en kort paus. Jag gavs en tid av koncentrerat arbete då jag kunde ta tag i och jobba med ett spännande projekt. Ett arbete som har till syfte att undersöka och utveckla hur det är att vara människa. Jag anser att det är i långsamma ostörda flöden som det händer något. Då kan tankar och idéer fortsätta över tröskeln av motstånd, vi vågar eller hinner nå lite längre bortom de givna och de enkla lösningarna.

Jag fick ett fantastiskt tillfälle till att börja på att konstruera mitt projekt ”Erinringar”.

”Erinringar” utspelar sig i betraktarnas sinnestillstånd i glappet mellan det omedvetna och medvetna. Det är fysiskt ett rum, möblerat med skruvade föremål och möbler. Centralt är en Emmastol och en rund relief i brons på väggen Ø 90 cm, föreställande ett topografiskt landskap. Dessa två objekt tillsammans med andra fragment av objekt påminner oss om ting vi mött och tillstånd vi har försatts i.

Projektet ger oss förnimmelser om tid och livets förändlighet, där tiden och tingen endast är ett flöde av skeden. Stipendiet innebär för mig en möjlighet att skapa och undersöka de här skeendena. För en del av pengarna har jag införskaffat möbler som kommer att ingå i det här arbetet. Det är möbler som vi alla mött och möter dagligen. Jag omvandlar, objektiverar och deras funktion som möbel går förlorade, de blir i stället arkeologiska artefakter och fragment i ett rum.

Föremålen ges en betydelse liknande den som Marcel Proust beskrev när smaken av linblomste och en bit av Madeleinekaka framkallade en stark känsla av minne och tid, vilket beskrivs i boken ”På spaning efter den tid som flytt”. Likt upplevelsen av smaken i boken ska objekten och rummet återuppväcka vaga minnen av det som vi lämnat efter oss. Varje minnesbild som uppstår hos individen är inte lik någon annans. Människor bär med sig egna referenser till sina fragmentariska bilder av ett liv. De synintryck som uppkommer i betraktandet och om vi vågar se, begrunda det upplevda gör det att vi möjligen kan formulera och omformulera vårt fortsatta gemensamma liv.

”Topografiskt Landskap” kromad brons, bladguld, bladsilver Diameter 90 cm, djup 5-11 cm

Jag har i projektet omvandlat en Emmastol. En Emma är en stoppad fåtölj med hög och ofta rundad rygg. Sidor/armstöd är mycket små eller saknas helt. Stilen är nyrokoko och fick sitt genombrott på 1840-talet. En stol som finns i de flesta hem eller möjligen en stol som de flesta har sett och suttit i. Jag bekräftar stolen och handarbetet genom att broderar en livsfris, ett broderi i silke, ull, guld, silvertrådar och bommulls garn vilket ska bli stolens klädsel, dess ben gjuts i brons och poleras glänsande. Det är ett långsamt omständligt arbete där varje stygn bejakar och bär en erinran över de kvinnor som har suttit och broderat i oändliga perioder av tid. Parallellt med broderiet arbetar jag med en cirkelrund landskapsbild i form av en bronsrelief med bladguld och silver pålagt på den kromade oregelbundna ytan. Landskapet ingår som en form av vår förnimmelse av ett topografiskt stycke natur, det avskalade nerven i ett landskaps innersta väsen. För stipendiet har jag även låtit gjuta två stolar i brons, en helt vanlig trästol som fanns i mina barns farmors föräldrahem i norra Skåne En typ av stolar som de flesta människor har en relation till. Det är ett projekt om erinringar och seendets förnimmelser.

Lone Larsen, Kullabygden den 24 november 2011

”Emma” början på broderiet till stolens klädsel november 2011 Silke guld, silvertråd, ull, bommulsgarn, pärlor på linne.

Från invigningstalet av Den Andre i Sabbatsbergsparken – Stockholm

Foto: Mats Liliequist

SAXAT FRÅN:http://www.stockholmkonst.se/platsspecifik-konst2011/den-andre-lone-larsen

Den andre -  Lone Larsen

En märklig, vattendrypande, raggig varelse har tagit plats i Sabbatsbergsparken. Vad är det här?

Sabbatsbergsvägen 3, 113 21 Stockholm, Sverige Visa på karta

Jo, konstnären Lone Larsens (f. 1955) fascinerande tolkning av Sabbatsbergsparkens historia, utförd i brons, granit och diabas. Uppdraget var att skapa ett minnesmärke över surbrunnen i parken. En sådan finns nämligen dokumenterad sedan 1734, då en källa med kolsyrelikt vatten – en surbrunn – upptäcktes där skulpturen nu har placerats. Senare, 1767, byggdes det som i dag kallas Katarinahuset som värdshus för brunnsgäster med rum för övernattning. Därefter kunde en välbesökt verksamhet fortsätta i godan ro fram till slutet av 1800-talet, då källådern förstördes och sinade i samband med schakt- och sprängningsarbeten – staden växte, då som nu. Trots detta fortsatte emellertid gästerna att komma till Sabbatsberg för att dricka brunn. Verksamheten fortsatte fram till 1968 – med buteljerat vatten.

Denna och andra bakgrundshistorier om vattnets och områdets historia blev Lone Larsens utgångspunkt då hon fick uppdraget. Den nordiska folktrons sägner om vattenväsen och osynliga krafter från underjorden gav formen: en värld att upptäcka, se och ta på för den som vill känna konstnärens arbete med lermodellen som föregått bronsgjutningen. Berättelserna om vattnets magiska innebörd, dess kraft att bota och lindra sjukdomar gjorde skulpturens funktion som dricksfontän självklar: vattnet har betydelse också idag, då färskvatten är en av jordens mest hotade naturresurser. Finansieringen av minnesmärket blev möjlig genom den bostadsförtätning om 450 nya bostads- och hyresrätter som åren 2006–2009 byggdes i kvarteren Loka Brunn, Porla Brunn och Medevi Brunn.

Beställare: Exploateringskontoret
Projektledare: Jenny Lawner, Mårten Castenfors

Foto: Mats Liliequist